hur mådde jag för 2 år sedan
hittade en gammal blogg, som jag skrev för 2 år sedan. Tänkte lägga in den här. För så här mår jag just för tillfälllet.
GRUMS, Ja, vad kan man säga om det stället.....????
Kommer en artickel om min tid på Jättestenskola i Aftonbladet snart. Även mina fd klasskamrater har intervjuats...som jag fattade journalisten så tyckte dom än i dag inte att dom va elaka mot mig....
Dom har tydligen inte växt upp alls...trots att dom är 27 år idag... Det är svårt att förklara den bitterhet, den sorg och besvikelse man känner inför sina klasskamrater. Jag vet inte hur deras liv ser ut idag, men jag hoppas dom lider, jag hoppas dom har det dåligt och jag hoppas dom alltid kommer må dåligt. Dom finge lika gärna vara döda i mina ögon....
Hur kan dom förneka allt....
hur kunde alla mina så kallade barndoms vänner vända mig ryggen och inte försvara mig. Detta är för mig frågor som jag nu ställt mig själv i mer än 10 år. Allt känns som igår. Alla blickar, alla ord...deras hånfulla, sarkastiska komentarer....
"vi såg aldrig nått, vi hörde aldrig nått" så säger alla...men vem fan mobbar nån annan så att alla andra kan se å höra, det görs ju i skym undan.
Hatet jag känner inför mig själv som människa, avskyn jag känner inför mitt utseende, skammen jag känner över att vara Johanna från grums, det blir bara värre å värre....tårarna kommer ofta nu...vet ej varför allt kommer upp igen. Kanske för att jag saknar allt som alla andra i min klass fick uppleva...glädjen över att sluta klass 9, bal, ´åter träffar, allt sånt. Jag är nu mamma till 3 barn, sambo med min daniel, har 4 underbara rottweiler, många bra vänner här i arvika, min Sara i stockholm....
men ändå, halva mitt liv är borta, jag är förstörd, jag är avtrubbad, jag har kroniska stress sjukdomar.... jag lider...jag mår inte bra Hjälp, JOhanna
Kommer en artickel om min tid på Jättestenskola i Aftonbladet snart. Även mina fd klasskamrater har intervjuats...som jag fattade journalisten så tyckte dom än i dag inte att dom va elaka mot mig....
Dom har tydligen inte växt upp alls...trots att dom är 27 år idag... Det är svårt att förklara den bitterhet, den sorg och besvikelse man känner inför sina klasskamrater. Jag vet inte hur deras liv ser ut idag, men jag hoppas dom lider, jag hoppas dom har det dåligt och jag hoppas dom alltid kommer må dåligt. Dom finge lika gärna vara döda i mina ögon....
Hur kan dom förneka allt....
hur kunde alla mina så kallade barndoms vänner vända mig ryggen och inte försvara mig. Detta är för mig frågor som jag nu ställt mig själv i mer än 10 år. Allt känns som igår. Alla blickar, alla ord...deras hånfulla, sarkastiska komentarer....
"vi såg aldrig nått, vi hörde aldrig nått" så säger alla...men vem fan mobbar nån annan så att alla andra kan se å höra, det görs ju i skym undan.
Hatet jag känner inför mig själv som människa, avskyn jag känner inför mitt utseende, skammen jag känner över att vara Johanna från grums, det blir bara värre å värre....tårarna kommer ofta nu...vet ej varför allt kommer upp igen. Kanske för att jag saknar allt som alla andra i min klass fick uppleva...glädjen över att sluta klass 9, bal, ´åter träffar, allt sånt. Jag är nu mamma till 3 barn, sambo med min daniel, har 4 underbara rottweiler, många bra vänner här i arvika, min Sara i stockholm....
men ändå, halva mitt liv är borta, jag är förstörd, jag är avtrubbad, jag har kroniska stress sjukdomar.... jag lider...jag mår inte bra Hjälp, JOhanna
förkyld å trött
Har åkt på en hemsk förkylning. Ont i halsen å feber. William är med förkyld. Så trist.
sitter just nu å funderar på vad jag ska hitta på, har tråkigt. Är fortfarande å passar mammas hundar. Mitt i skogen bor dom. Har iaf försökt med lite adventssädning åt mamma så hon ska slippa det när hon kommer hem. har hunnit med att få upp lite gadiner, stakarna står i fönstret å några tomtar står framme med. Ska putsa lite fönster med om jag hinner med det.
Har knappt hunnit umgås med min man och mina andra 2 barn på 1 vecka nu. Saknar dom faktiskt även om de e skönt med lite familj ledighet. Men jag tror dom saknar mig mer än ja dom iaf. Ska bli skönt när mamma å pappa kommer hem igen.
i Morgon ska jag nog gå hem till mormor å äta middag, det är lyx! Älskar mormors mat. Sen kan de va gött med lite vuxet sällskap med.
Hundarna rymde i morse med, jagade rätt på dom hos grannen. Hihi, dom va mycket glada över att se mig och kunde inte förstå varför jag stod å röt åt dom i en morgon rock med all världens färger. jaja, allt väl tillslut iaf. Tur inte grannarna såg mig, då hade dom fått nått att undra på ett tag.
nä, nu blir det till att hämta posten sen fortsätta städa.
tjipp
sitter just nu å funderar på vad jag ska hitta på, har tråkigt. Är fortfarande å passar mammas hundar. Mitt i skogen bor dom. Har iaf försökt med lite adventssädning åt mamma så hon ska slippa det när hon kommer hem. har hunnit med att få upp lite gadiner, stakarna står i fönstret å några tomtar står framme med. Ska putsa lite fönster med om jag hinner med det.
Har knappt hunnit umgås med min man och mina andra 2 barn på 1 vecka nu. Saknar dom faktiskt även om de e skönt med lite familj ledighet. Men jag tror dom saknar mig mer än ja dom iaf. Ska bli skönt när mamma å pappa kommer hem igen.
i Morgon ska jag nog gå hem till mormor å äta middag, det är lyx! Älskar mormors mat. Sen kan de va gött med lite vuxet sällskap med.
Hundarna rymde i morse med, jagade rätt på dom hos grannen. Hihi, dom va mycket glada över att se mig och kunde inte förstå varför jag stod å röt åt dom i en morgon rock med all världens färger. jaja, allt väl tillslut iaf. Tur inte grannarna såg mig, då hade dom fått nått att undra på ett tag.
nä, nu blir det till att hämta posten sen fortsätta städa.
tjipp
första Bloggen
Ja då ska man börja blogga då, typ 10 år senare än alla andra! Men de e jag det!
Sitter hemma hos mamma å passar hennes hundar medans dom e i florida.
Har haft syrran här med på besök, det va trevligt. Inte ofta man hinner umgås så. Hundarna hade det väldigt skojj ihop iaf, Bubi och Mimus va skogs tokiga ute i snön.
Apropå snö, det har kommit nån cm, men det snöar ännu!! Skojj!! Men kallt.
Nu ska jag ta en lite paus...
på återseende
Sitter hemma hos mamma å passar hennes hundar medans dom e i florida.
Har haft syrran här med på besök, det va trevligt. Inte ofta man hinner umgås så. Hundarna hade det väldigt skojj ihop iaf, Bubi och Mimus va skogs tokiga ute i snön.
Apropå snö, det har kommit nån cm, men det snöar ännu!! Skojj!! Men kallt.
Nu ska jag ta en lite paus...
på återseende
