hur mådde jag för 2 år sedan
hittade en gammal blogg, som jag skrev för 2 år sedan. Tänkte lägga in den här. För så här mår jag just för tillfälllet.
GRUMS, Ja, vad kan man säga om det stället.....????
Kommer en artickel om min tid på Jättestenskola i Aftonbladet snart. Även mina fd klasskamrater har intervjuats...som jag fattade journalisten så tyckte dom än i dag inte att dom va elaka mot mig....
Dom har tydligen inte växt upp alls...trots att dom är 27 år idag... Det är svårt att förklara den bitterhet, den sorg och besvikelse man känner inför sina klasskamrater. Jag vet inte hur deras liv ser ut idag, men jag hoppas dom lider, jag hoppas dom har det dåligt och jag hoppas dom alltid kommer må dåligt. Dom finge lika gärna vara döda i mina ögon....
Hur kan dom förneka allt....
hur kunde alla mina så kallade barndoms vänner vända mig ryggen och inte försvara mig. Detta är för mig frågor som jag nu ställt mig själv i mer än 10 år. Allt känns som igår. Alla blickar, alla ord...deras hånfulla, sarkastiska komentarer....
"vi såg aldrig nått, vi hörde aldrig nått" så säger alla...men vem fan mobbar nån annan så att alla andra kan se å höra, det görs ju i skym undan.
Hatet jag känner inför mig själv som människa, avskyn jag känner inför mitt utseende, skammen jag känner över att vara Johanna från grums, det blir bara värre å värre....tårarna kommer ofta nu...vet ej varför allt kommer upp igen. Kanske för att jag saknar allt som alla andra i min klass fick uppleva...glädjen över att sluta klass 9, bal, ´åter träffar, allt sånt. Jag är nu mamma till 3 barn, sambo med min daniel, har 4 underbara rottweiler, många bra vänner här i arvika, min Sara i stockholm....
men ändå, halva mitt liv är borta, jag är förstörd, jag är avtrubbad, jag har kroniska stress sjukdomar.... jag lider...jag mår inte bra Hjälp, JOhanna
Kommer en artickel om min tid på Jättestenskola i Aftonbladet snart. Även mina fd klasskamrater har intervjuats...som jag fattade journalisten så tyckte dom än i dag inte att dom va elaka mot mig....
Dom har tydligen inte växt upp alls...trots att dom är 27 år idag... Det är svårt att förklara den bitterhet, den sorg och besvikelse man känner inför sina klasskamrater. Jag vet inte hur deras liv ser ut idag, men jag hoppas dom lider, jag hoppas dom har det dåligt och jag hoppas dom alltid kommer må dåligt. Dom finge lika gärna vara döda i mina ögon....
Hur kan dom förneka allt....
hur kunde alla mina så kallade barndoms vänner vända mig ryggen och inte försvara mig. Detta är för mig frågor som jag nu ställt mig själv i mer än 10 år. Allt känns som igår. Alla blickar, alla ord...deras hånfulla, sarkastiska komentarer....
"vi såg aldrig nått, vi hörde aldrig nått" så säger alla...men vem fan mobbar nån annan så att alla andra kan se å höra, det görs ju i skym undan.
Hatet jag känner inför mig själv som människa, avskyn jag känner inför mitt utseende, skammen jag känner över att vara Johanna från grums, det blir bara värre å värre....tårarna kommer ofta nu...vet ej varför allt kommer upp igen. Kanske för att jag saknar allt som alla andra i min klass fick uppleva...glädjen över att sluta klass 9, bal, ´åter träffar, allt sånt. Jag är nu mamma till 3 barn, sambo med min daniel, har 4 underbara rottweiler, många bra vänner här i arvika, min Sara i stockholm....
men ändå, halva mitt liv är borta, jag är förstörd, jag är avtrubbad, jag har kroniska stress sjukdomar.... jag lider...jag mår inte bra Hjälp, JOhanna
Kommentarer
Postat av: Syster
om ja kunde så skulle ja samla alla jävla idioter på ett å samma ställe, å spränga hela skiten..tyvärr så går de inte, men i fantasin så torterar ja dom åt dej..KRAM
Postat av: Anna B
Man blir jävligt arg när man läser detta:-S Mobbning är bland det värsta jag vet och precis som du säger, folk VET när det pågår kring en, vilket hyckleri!!! Själv är jag jättesnabb med att slå ner på minsta tendens när jag märker det i skolan....
Du har ett bra liv nu, det som har varit kan du inte ändra på. Du har troligtvis blivit starkare av ditt forna liv, speciellt nu när du är omringad av människor som älskar dig:-)
Kram på dig!
Trackback
